I varje avsked, förlåtande och besvarande på en kyss finns respekten. Den till självet och den andra. Och jag önskar att jag svarat bättre. I alla avseenden.

Hur vi möts i ett ögonlock och hur vi tillåter oss att invaderas av en annan och hur vi älskar gränslöst till dess vi förlorar oss. Och hur vi sen möts i var tanke, känsla och huvudlöst beteende. För att stå förlorande på ett slagfält där vi bär hem våra sårade. Begraver de som inte levde över slaget. Och sen. Var står vi då och gråter. På var sida om ett sund till olika kontinenter. Allt är inte svart eller vitt, jag vet, det har sagts mig förr. Och nu blir det löjligt liknande på ett märkligt sätt. Jag är svart och vit. Vit i det svarta. Svart i det vita. Och du är.

I varje möte, tillåtande och besvarande av en kyss finns respekten. Den till självet och den andra.