Så många ord som aldrig sades, tiden gick förbi, precis som istäcket över ån
Det är som om den där kvällen slukade det sista jag hade kvar att ge, skuldsatt till livet själv
Ditt sandblonda hår i solen sken som långtradarnas strålkastare längs med 55:an
Tonårs idolers dömda rader skrålande ut i en tom natt, när oekonomiska begär och doften av malt drar oss ihop
Skrattandes på uteserveringar, sommarnätterna som aldrig tar slut inom oss
Eller hur? Det är så, eller hur?

Igentäppta ögon, brinnande hjärtslag och ett minne jag för mitt liv inte kan se klart längre
Det blev aldrig som vi sa det, vi passerade varandra obemärkt med vidöppna ögon

någonstans så föll tårarna tyst och utan att synas
varför minns jag inte?