djupt under mig ligger landet

varför hatar de oss som flyger
det fanns en tid när jag inte kunde flyga
jag minns den tiden som ett töcken

plötsligt blir allt så tyst
som om vinden slutat blåsa

har jag kanske hamnat i någon av deras fällor
en luftgrop eller vindar som för en nedåt

jag räknar till tio och försöker hålla mig kvar
men något drar mig nedåt
jag börjar tänka på solen och stjärnorna
det brukar hjälpa mig uppåt
men något som är starkare än jag sliter
tag i mig

tänk lugnt nu
jag har hört om deras listiga fällor
vi vet inte hur de fungerar
vi trodde väl heller inte riktigt att de fanns

men vad vill de mig
jag är inte skapt som en fågel
jag har inga vingar de kan slita av mig
det är bara mina drömmar
som är starkare än deras
jag har inte gjort dem något
de kan också flyga om de vill
inget är enklare
men de säger att människans plats
är på jorden

jag dras nedåt hela tiden
oupphörligen obönhörligen
jag kommer att krossas mot klipporna

jag är inte rädd
den som kan flyga av egen kraft är inte rädd
de är de som är rädda
men de har inget att frukta

jag dras ständigt nedåt