När dimman lättar ur mina förblindade ögon. Ur skuggorna jag ser dig.
Bakom ridå av färgsprakande nyårsraketer onyktra andetag vilseleder då vi skålar in ännu en oas av tid i våra särgade livsöden.
Nya löften och jag vadar i mitt eget ego i vinternattens festligheter och jag har redan förträngt ensamhetens djävulska grepp, då jag sida vid sida vandra med saknaden som sällskap.
Men nu höjer vi glaset med iskyld bubbel och blickar upp mot stjärnhimlen.
Kanske viskar du förföriskt och jag ser dig naken som den juvelskatt du är. Mitt hjärta är förlorad i min passion i det vi kallar livet. Om timglaset vill stanna i just
detta nu. Vill jag oss önska ett Gott Nytt År och lämna ensamheten i de fotspår jag lämnar bakom mig och blickar framåt, framåt, framåt.
Kanske snubblar jag på vägen, men vet att stjärnorna leder mig hem igen.