Jag vidrör finkornig rödaktig jord och känner dess konsistens mellan fingrarna.

Ingenting påminner mig om något. Det är annorlunda.

Varmt, fuktigt

Speciellt.

Jag överraskas av ett varmt, plötsligt regn.

Jorden blir till lera och skvätter upp på mina bara ben.

Mitt unga jag möter den äldre versionen av mig själv

och

vi har inget att avhandla.

Vi tittar på varandra.

Storögt.

Frågande.

Förståelsen finns inte där.

Men

omhändertagande kärlek.

Sipprar ut och väller ut över mig.

Jag omfamnar den.

Känslan.

Insikten av.

Att inget blir som man tänkt.