Hemma

är

asfalten.

Promenaden.

Strävsamheten.

Skuggorna

Under bron

Bortom huset.

Där ingen går.

Där jag är ensam.

Där olycklig krockar med lycklig.

Där kablar och rostigt stål trängs med nedklottrade tegelväggar.

Där asfaltblommor tränger upp mot alla odds.

Där

har

jag


spenderat

min

Värdefulla

tid.

Slösat

Min

Stund

På

Jorden.