Det gjorde så ont i mitt hjärta när din röst ledsnade mitt i meningen, och dina ögon började att tåras. Din röst darrade medan du talade, men du försökte att hålla dig lugn och stabil, medan du fortsatte att prata. Din sköra röst och ditt tonläge avslöjade dig. Du stretade emot med dina sista krafter av inre styrka att inte falla ihop av den psykiska stress som sedan länge byggt bo i dig, men utmattningen var nära. Jag kunde läsa av din rädsla och oro för allt kaos som han hade ställt till med i ditt liv. Det var inte så här du tänkte dig livet. Alla dina hundra frågor cirkulerade runt i luften omkring dig, och jag kände så väl igen känslan av förnedringen och utsattheten som kvinna och mamma.

***

Jaha, ytterligare en kvinna, en mamma, en partner, som i så många år kämpat mot tårarna, mot rädslan att bli ensam med allt. Oron inför framtiden hur det skulle bli, både ekonomiskt och med boendet. Var skulle hon bo? Hur skulle hon ha råd? Hon var framförallt orolig för sina barns trygghet, och bara tanken på den ekonomiska misär som väntade, om hon tog beslutet att lämna, fick henne att falla i gråt igen.

Att höra henne berätta om sin livssituation som hon har fått leva i fick även mig att bli ledsen, såklart. Hon är min vän. Utåt sett dolde hon sin situation, och höll masken. Ingen skulle få veta om hennes skamfyllda ångest, och hennes utsatthet. Hur hon genom alla år i relation gradvis hade blivit psykiskt knäckt av sin partner, som misshandlade henne, såväl psykiskt som fysiskt. Hon höll tårarna borta, och höll fasaden väl, men gränsen var nådd nu. Framför mig hade jag min vän. Min vän, som var en kvinna, en mamma och en partner. Och hon var en "slav" under mannens dominans i relationen. Och hon var inte ensam, inte den enda kvinnan som hade blivit (och är) utsatt. Jag kände såväl igen varningssignalerna, när hon berättade. Men jag visste ju ingenting, och hade aldrig uppmärksammat fasaden som hon höll. Hemligheten som hon bar på. Jag visste ingenting, förrän nu när hon äntligen vågade öppna upp sig, och berätta om hennes livssituation. Jag har själv varit där, så jag borde ha sett och reflekterat, men nej. Jag märkte ingenting. Hon dolde det så väl. Det är så typiskt att kvinnor gör detta. 

Orden ekar ännu i mitt huvud: "Han slog mig med knytnäven i ansiktet. En rak höger rätt i nyllet, som knockade mig. Han tog stryptag om min hals, och försökte döda mig. Det kändes så". Sista gången som han slog barnen, gick hon emellan och sa till honom att slå henne istället. "Slå inte på barnen". Hon blev hans "puckelpåse", när han var arg och frustrerad. När han fick sina utbrott. De kom så plötsligt och oväntat. Ibland kunde han vakna mitt i natten, och väcka henne och börja bråka om "ingenting".

Efter den hårdaste "attacken" av övergrepp mot hennes kvinnliga och späda kropp, var hon "sjuk" i över 2 månader. Hon isolerade sig och gick inte ut, och besök var inte tänkbart då hon var skamfylld över hur hon såg ut. Blåtiran i ögat lyste upp hennes ansikte, och hon trodde att hon aldrig skulle bli hel igen. I samband med detta förlorade hon även sitt arbete, då hon inte kunde jobba på grund av hennes situation i hemmet, och den psykiska ohälsa som drabbat henne. Och allt var hennes mans fel. Han var orsaken. Men hon höll detta hemligt, och berättade aldrig för någon.

Tårar och sömnlöshet, skamkänslor, oro, rädsla och ångest blev alltmer hennes vardag, fast i hemlighet. Hon skämdes för hur hon såg ut (när hon var sönderslagen), och gömde sig i hemmet. Och bråken avlöste varandra, dag efter dag. Detta satte såklart spår i hennes anletsdrag, och hon såg allt tröttare och slitnare ut. Håret blev risigt, huden grå och vikten rasade. När han inte var fysiskt mot henne, slängde han ur sig både hot och kränkande ord. Och ibland ville han slänga ut henne från deras gemensamma bostad.

Han ville separera (tomma hot), och skulle flytta hem till en nära vän så länge, och under tiden skulle han höja hyran så högt att hon skulle gå ekonomiskt under. Det var hans plan, och han visste att hon inte skulle ha råd. Han brukade hota med detta, och ville se till att hon skulle hamna hos fogden. Han hade makten att göra så. Han var ju familjens överhuvud, och den som till största delen bidrog ekonomiskt till familjens försörjning (tak över huvudet och alla fasta utgifter). Huset var hans. Så även bilarna, och det var han som stod för inkomsterna i familjen. Han betalade "allt", och barnen var såklart "glada" över att ha "det senaste" inom det elektroniska och materiella.

Alla hennes pengar gick till mat och andra hushållskostnader för familjen, och själv fick hon handla kläder på second hand och/eller reor, om hon ens hade råd att köpa något nytt till sig själv. Men han ville att hon skulle se proper ut, och vara vacker för honom, och hon försökte så gott hon kunde att leva upp till hans krav. Hon skulle vara kvinnan, hans kvinna, något att visa upp för alla. Hennes plats var i hemmet, låst vid spisen, och hennes uppgift i hemmet var att hålla rent och snyggt för sin man, och att ha maten klar när han kom hem från jobbet. Oavsett när han kom. Det kunde ju skifta. Ibland var han bortrest flera dagar i följd, och hon hade ingen aning om vart han var, eller när han skulle komma hem. Emellanåt gick han ut med hans vänner och festade, och då kunde han "stövla" in sent på morgontimmarna kring femtiden, givetvis onykter. Men hon frågade aldrig honom om vart han hade varit. Hon ställde aldrig krav på honom, utan dansade snällt (dock motvilligt) efter hans pipa. Hon var för svag för att hävda sig och att säga emot. 

Givetvis hade även hon behov av att vara social, och emellanåt fick hon chansen att komma ut i nöjesminglet. Hon hade några kvinnliga vänner, som hon kunde känna sig "fri" med. De brukade samlas hemma hos henne, och förfesta tillsammans, under "överseende" av mannen i huset. Han fanns där i bakgrunden, med sina dömande blickar. Han gillade inte detta "festande" alls. För att "visa" sin "makt" över hans kvinna, brukade han emellanåt vifta med sitt bankkort framför henne och hennes vänner, för att visa sin "position" i huset, och givetvis för att nervärdera hennes sociala status. Det var inte ofta hon kom ut från huset, men ibland fick hon chansen. Hon behövde komma ifrån hemmet och hon var tacksam för de vänner hon hade utanför sin relation. Hennes man gillade inte hennes vänner.

Anledningen var att dessa kvinnor var självständiga, starka och ensamma kvinnor, dvs de levde inte i en relation. Han ansåg att dessa kvinnor var både lösaktiga slampor och horor, då han dömde dem utifrån deras klädsel och beteende, och framförallt för att de var singelkvinnor. Kvinnors behov av att socialisera, ansåg han vara nonsens. Kvinnor ska vara kvar i hemmet, och göra det som de är ämnade att göra, dvs sköta hem och ta hand om sin familj, medan mannen arbetar och tjänar pengarna. Att vara ute och dansa och röra sig bland folk på krogarna, gick tvärtemot hans kvinnosyn och tro. En kvinna ska inte vara singel, utan hon ska hålla sig till den man hon har "fått", föda hans barn och ta hand om honom, och i princip vara hans "slav" i hemmet.

I världen utanför hemmet kände hon sig fri och där kunde hon vara mer avslappnad. Detta för att hon slapp mannens kontroll över henne och hans dömande blickar. Dock fanns där alltid ett vakande öga mot henne, då han brukade skicka meddelanden, eller ringa till henne, när hon var ute på krogen. Han ville ha fullständig kontroll på sin kvinna, och när hon inte var hemma, blev han frustrerad och aggressiviteten växte inom honom. Hon var såklart tvungen att besvara hans meddelanden, eller samtal, annars skulle han bli misstänksam, och detta kunde få allvarliga konsekvenser i hemmet sedan när hon kom hem. Hon kunde aldrig vara ute "sent", och hon var tvungen att ha kontroll på sin alkoholkonsumtion, för inte kunde hon "stövla in" full, som han brukade göra, när hon kom hem efter sin krogrunda. Han ansåg att hennes väninnor inte var bra för henne.

Kvinnans plats är i hemmet, och hon skall stå vid spisen och laga mat, och när hon inte gör detta skall hon tvätta, städa och vara allmän "pass upp", för honom och barnen. Hemmet skall vara skinande rent, kläderna ska vara vikta och det ska dofta ljuvligt matos från köket, där hon återigen har "kokat ihop" någon god rätt för sin man. Hon var hans slav, och hans kvinna, och stod under hans manliga makt över henne. Om hon inte sköter sina kvinnliga åtaganden, missköter hon sin uppgift som fru och kvinna. Detta var hans kvinnosyn, och kvinnor skall kontrolleras av mannen.

I början var han inte sådan alls, och hon mindes hur lycklig hon var över att ha träffat honom. Han var "perfekt" i hennes ögon. Men efter att barnen föddes, började "problemen" gradvis att eskalera, eller synliggöra sig. Hon fick inte lämna hemmet som hon ville och han ville ha kontroll på vilka hon umgicks med. Han började alltmer att kritisera henne och hennes vänner. Kontrollen ökade och han hindrade henne i princip att ha ett "fritt" liv, utanför relationen. Hon skulle anpassa sig efter hans behov, och successivt blev hon mer och mer isolerad. Han började visa tendenser av aggressivitet och hans humör stegrade i okontrollerade humörsvängningar. Hot och våld växlade, och hon fick anpassa sig mer och mer efter hans behov och krav.

Vart skulle hon ta vägen om hon blev tvungen att lämna relationen? Hur skulle hon försörja sig, och hur skulle hon kunna ge barnen den trygghet som de var vana vid? Med hennes låga inkomster hade hon knappast råd att bo i en flott villa, äga en lyxig bil, och att köpa det materiella som barnen var vana vid att få. Han visste detta, och utnyttjade detta i hans makt över henne, och han brukade slänga ur sig nedsättande ord, och även skuldbelägga henne, och detta satte henne i skam och rädsla. Hon vågade inte lämna, eller skulle hon äntligen våga ta steget?

Genom åren har han otaliga gånger lovat att skärpa sig, och dagen efter att de haft "storbråk", brukade han ringa upp henne, och då var han djupt ångerfull. Men detta var ett repetivt beteende av honom. Han skulle aldrig förändras. Dagar av ångest och rädsla upptog alltmer hennes vardag, och hennes psykiska ohälsa blev sämre och sämre. Vem skulle hon vända sig till? Hon var arbetslös och levde på en låg a-kassa. Hennes psykiska mående eskalerade till att bli allt sämre och sämre, och hon hade svårt att hålla tårarna borta. Visst var hon stark. Detta var hon tvungen att vara för sina barn, och för att omgivningen inte skulle misstänka något. De levde ju i en idyllisk familjebild, och den bilden skulle inte spräckas. Och hon var rädd för sin man, vad han var kapabel till att göra, om hon skulle berätta för någon. Bilden av tidigare strypgrepp och slag, samt hot visualiserades upp i hennes sinne, och rädslan eskalerade. Hon levde i skräck, och hennes man var orsaken till allt.

***

"Att män utsätter kvinnor för våld är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem. Det förekommer i alla åldrar, samhällsklasser, bostadsområden och yrkesgrupper. Misshandeln är en process som ofta börjar med kontrollerande beteende från mannens sida. Han kritiserar kvinnan, hindrar henne från att umgås med vänner, och kräver att hon ska anpassa sig efter hans behov. Gradvis isoleras kvinnan. Så småningom börjar mannen hota och ta till våld, och kvinnan tvingas anpassa sig ytterligare för att inte bli utsatt för mer våld. Ofta vågar hon inte lämna mannen eftersom han då hotar att döda henne eller ta deras gemensamma barn ifrån henne." Källa: http://www.roks.se/mans-vald-mot-kvinnor

Varningssignaler:
Var uppmärksam på hans kvinnosyn.
Har han förändrats?
Han klagar ofta på dig.
Se upp med svartsjuka.
Övervakar han dig?
Våldsamhet mot saker och djur.
Har han börjat bli hårdhänt eller måttat/markerat slag mot dig?
Källa: http://www.roks.se/har-finns-hjalp/varningssignaler

Källa: "Varför går hon inte, är en fråga kvinnor som blir misshandlade ofta får höra, En mer korrekt fråga skulle istället vara, Varför slår han henne?"

http://ellinor.se/stod-och-hjalp/varfor-gar-hon-inte/

Kika gärna på min fotokonst:

https://www.instagram.com/kristina0179/

 Bildkälla: https://www.hd.se/images/dUBb7IbwFIU8LoAhkyVdM6zxjU8.jpg

OBS: Texten är fiktiv, men skulle lika gärna kunna vara helt sann. Detta händer i världen utanför din ytterdörr.