Vi knyter våra vackra strofer för vandring över obanad väglöst land, till att möta makterna kring de karga bergssidorna som välver sig i den tunna luften över oskyddad öppen sjö.

Där vid isbarriärerna strävar vajorna i mygglösa höga marker. Vi tänder vår tjärstubbe i skrevorna till vindens hymn och kryper nästan lodrätt till kalvland. För att mjölka.

I snåren till Nieras spirar våren som fångas till dekokten, vår längtan. I stormens gny och vrål kastar vi ner kåtan till en vindbarriär. Där i skrevan i ett sargat och förstört land.

Vårt sommarviste.