allt var så hemlighetsfullt
en skog om natten
där ugglan hoar
eller råbocken skäller
eller räven ylar

vägen vi färdades ledde till ett grustag
en gammal schaktningsmaskin stod
som ett skelett i det stilla månskenet
eller som ett djur
från jordens medeltid
en dinosaurie

skogen sov
men bara till synes
nu levde nattdjuren

något fladdrade förbi våra ansikten
något skrek långt borta

en ensam bil röt förbi i nattmörkret
på den ensliga vägen
med släckta lyktor

vart var den på väg
vi såg ingen förare i bilen
det berodde kanske på mörkret
vi hann nätt och jämt kasta oss undan
och den försvann

åter härskade naturens ljud
natten i skogen är aldrig tyst
är den tyst är det en väntande tystnad
en vrålande tystnad

så seglade några moln förbi månskivan
allt blev mörkt

men vi såg några ögon glimma till i mörkret
och försvinna in bland träden och buskarna