Min spegel är mitt hav
med krusningar mot land
Så lockande det smeker
var sten vid havets rand

Att bara simma ut
mot skönhetens bris
Vara ett i alltet
det blir min devis

Att höra fiskebåten
från hamnen lägga ut
Då tidig morgon nalkas
en dimridå tar slut

Måsarna som skränar
de lämnar sin visit
Om än de skulle störa
i huvudet blir det nit

Nej fram för tång och vass
som vajar fritt i vinden
Där böljan står i gungning
och skummet smeker kinden

Att sitta på en klipphäll
och bra titta på
Infernot som kan bildas
då oväder vi få

Min havsbris jag älskar
sen barndomstidens dar
Ett arv som jag har kvar
från både mor och far

Jag kan ej släppa taget
fast åren de har gått
Det präglat har mitt sinne
som jag nu har förstått

Min spegel är mitt hav
med krusning som syns vit
Det bor så djupt inom mig
var dag jag vänder dit

Så lockande det smeker
var sten vid havets rand
Kanske att det är
min lyckas Samarkand

(Copyright © ULJO)