Sagan om fulingen
Det var en gång en fuling
som bodde i ett slott
Hon var den fulaste prinsessan någonsin
och dum som ett stolpskott
Hon var fängslad i ett torn av kungen
för att hon var så ofager och trög
Ingen skulle få veta att han hade den ungen
Hon fick aldrig ha besök
Fulingen fördrev dagarna med att läsa
i ett envist försök att bli vassare
Men hur mycket hon än försökte lära
flög bokstäverna bara rakt förbi henne
När hon inte naivt satt med en bok
satt hon och borstade sitt stripiga hår
Ett febrilt försök att inte se ut som en tok
Men det gjorde henne aldrig mindre svår
En dag var det i slottet en bal
påkostad och riktigt schysst
Fulingens föräldrar sa att hon fick följa mor och far
om hon lovade att vara tyst
När människorna såg henne
skrek de för att hon såg så ful ut
När människorna hörde henne
skrattade de för hon såg så dum ut
Hon sprang gråtandes ut från balen
in i skogen och försvann
När hon inte synts på 4e dagen
skickade kungen ut 100 man
De letade i veckor och år
men de hittade ingen
Kungahuset var en enda stor tår
Allt för denna fulingen
Efter tjugo år och en vecka
kom fulingen tillbaka
Hon hade gått vilse på en raksträcka
säkert av hennes tröghet orsakat
Hela staden var så glad
att de höll en fest i hennes ära
Den höll på i fyra dar
och då hann de komma fulingen nära
Och personligheten på denna mö
visade sig vara precis allas typ
Alla tyckte hon var skön
trots att hon var ful som stryk
Nu har hon vänner
och ses av dem som dyrbar
Och med alla hon nu känner
så lever hon nu lycklig i alla sina dar