Tankar om extentiell ensamhet

Om och om igen

 

Nålvassa taggar pinar själens hud

Dova viskningar ur tomheten 

där skuggorna rivaliserar om den mörkaste nyans

fulländar ensamheten jag är dömd till 

men av tacksamhet böjer jag mitt huvud

då en glipa släpper in det ljuva ljuset

och jag får leva igen

 

Fri vers (Fri form) av Linda CH
Läst 708 gånger och applåderad av 32 personer
Publicerad 2018-01-27 17:59

Skriv ut
Spara som PDF

Stanley Rydell Starkt om ensamheten i Sartres tappning, bryts så frigörande av detta "men" - tacksamheten som öppnar för livet och dess nya början. "There is a crack in everything... 2018-12-04

ej medlem längre En mästerlig liten dikt med lyckligt slut. Snabbt flöde av poetiska ord. 2018-11-07

Solstrale Klarhet och sans man inte trodde fanns! Mycket bra! :) 2018-04-18

ResenärGenomLivet Ljuset ger alltid nytt hopp...så bra... 2018-04-02

ej medlem längre Hoppfull avslutning efter att ha levt i djup ensamhet och smärta! Fint! 2018-03-28

Ingrid Trolle Här ser man att du går mot ljuset 2018-01-29

ULJO Jag ser ljuset i tunneln 2018-01-29

Blomma-Stjärna Möter i denna text modet att känna smärtsam saknad "då en glipa släpper in det ljuva ljuset och jag får leva igen" 2018-01-28

Eva Helene Starka bilder av den själsliga smärtan med en hoppfull öppning mot ljuset. Mycket fint! 2018-01-28

Marita Ohlquist Starkt berörande text om mörker och ljus! 2018-01-28

Beatriz Quevedo de Hansen Stark och hoppfull text! De sista raderna berör mig ! 2018-01-28

DavidM Kraftfullt skriftat, svärta och hopp. 2018-01-27

ej medlem längre tungt, snyggt beskrivet 2018-01-27

Alysse Smärtsamma ord om ensamhet Men på slutet synes hoppets ljus Berörande skrivet 2018-01-27

Janina Kaminska Dina ord kryper in under min hud och berör. 2018-01-27

ej medlem längre Vemodstyngda ord om en ensamhet som inte är självvald. 2018-01-27