Jag är i en stämning som är skör som glas
Mitt undermedvetna söker ständigt kontakt
Nu mer än vanligt
Det gräver sig, krälar. Söker sig utåt. Vill se. Världen.
Är krälar rätt ord?
Vad är egentligen rätt och det där med kirurgisk precision, jag tappar det lite nu. Stigen . Spåret.
Det finns alltid ett ord som är avgörande. I alla sammanhang. Språket, skrivandet.
Låt oss påstå att det är en litterär våldtäkt att inte vara psykiskt instabil, att inte ta till sig det exakta
Min hjärna är öppen
Nervtrådarna har kontakt med mitt undermedvetna
Jag försöker inte förstå. Jag vill påstå att jag vet
Men det faller lite nu

Nu är allt borta

Flagorna som är kvar, vinden, flugan som dunsar mot lampan

Är jag olydig mot henne? Mot hen? Och vem är hon? Det är nu jag blir rädd
Det är nu jag tänker DEMONER med stora bokstäver
Och det är nu jag borde öppna bibeln

Kyrkklockorna
Där slutar vi, utan punkt