Som små luftbubblor som pirrar till i mitt bröst när jag tänker på dig
En längtan som inte kan förklaras med ord
Trots förnuftets idoga försök att övertyga om det olämpliga
Minnen som borde få mig att vilja ta avstånd för alltid och evigt
Men mitt hjärta är beslutsamt
Det trotsar alla hinder och mörka murar
Jag finner inte ens en liten möjlighet för oss att få någonting av vardagen att fungera i symbios
Våra olikheter på så många plan är oöverkomliga
Hur kan det då ändå kännas så här
Hur kan mitt hjärta se förbi allt det där
Hur kan jag förmå mitt förnuft att få övertaget
Hur ska jag någonsin kunna sluta älska dig