Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


detalj ur målning av Xiomara Lysti


Anthem


de har asfalterat gångvägen
svartglänsande jämn
nergrävd i gräset
lämnar en följsam glipa

svärtan löper som en påminnelse
du vandrar i en riktning som leder
ju längre du färdas närmare
närmare

dit du inte vill men vet
att

alltings början Att
själva grundbulten det givna
inför detta Att står du
vid varje händelse
varje vägskäl varje överläggning

Hur kan aldrig stå i vägen för alltings att
livet givet före meningen
meningen inte inristad i förväg
inte inristad
vägen blir
blir till när du går den
nära en klyscha en klyfta en klyvning

vetskapen min väg svarta asfalten
varken målad mörka färger eller helt jämn
gliporna längs välvda kanten tar över sökandet
i marginalen ska något uppenbaras (?)
om än önskan jämna ut fylla igen utplåna spår
kantas vägen av sår

följer vandraren

jag skriver att nudda sanningen
när det sker gråter ljuset

i ditt inre skälver ljuset




Fri vers av Stanley Rydell
Läst 168 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2018-01-30 12:01



Bookmark and Share


  Jenny Leine VIP
Fantastiskt fin text med djup i tanke och med ett innehåll öppet för flera tolkningar som lyfts fram nedan. "Att" fastnar hos mig alldeles särskilt, som en början eller en fortsättning, en visshet, en tro och ändå är slutet inte givet, inte vägen heller, en strimma ljus finns i dunklet, skört men ändå klart. "Att" det lyser, trots en flämtande låga...
2018-02-15

    ej medlem längre
fin denna. behöver inte sägas mer.
2018-02-10

  Petter Wingren VIP
Tycker om om. Vackert musikaliskt med studs i orden och plirighet bakom bakom. Ditt fria förhållningssätt till irriterande nästanspråk bryter loss stora stycken av löst sammanhängande meningsfullheter. Svärtan i smärtan är liksom upphängd på ett klädstreck från förra sekelskiftet bakom bakom om om tycker...
2018-02-08

  Ingrid Trolle
Här har du skrivit en text som
ger oss många fina tolkningar
och mycket att fundera över.
Den förtjänar verkligen att läsas
många gånger.



2018-01-31

  Stanley Rydell
Kanske inte en kod men att Att kommer före Hur, d v s existensen kommer före essensen. Inget val innan man sagt ja till att man lever. Livet finns där och valen framträder i sin tid när bilden har klarnat - och det gör den ju aldrig mer än styckevis ovh delt. Likafullt är vi dömda att välja. Livet tvingar oss, milt eller hårt och dödlighetens som vi kan omvandla med vår kreativitet och främst vår mänsklighet, människovärdet som är givet utom vår
prestation som vi ju väljer med begränsningarna.
Nog om detta inskjutna Att i texten - säkert det som gör att den inte harmonierar med sig själv.
Asfalten som metafor för döden jo,
men det störde mig att den var så nylagd och förrädiskt jämn.
Glipan/kanten jämn och frasig mot gräset tog min uppmärksamhet och gav upphov till tankarna först det obevekliga i det öppna "närmare närmare" sedan "sanningen" om händelser och viktiga val i livet det som uppenbaras i marginalen (ta bort frågetecknet!) - såren, man kommer undan men måste välja att förhålla sig aktivt och grundligt till dem. Att skriva är ett sådant verkligt sätt, för min del att komma nära smärtan genom svärtan/ger biprodukten mod - "nudda sanningen" och lära känna gränsen. Alltså en fundamental gränssituation.
Ljuset, ja det framträder i smärtan/ gråter. Tårar blir dom ett prisma som både fördunklar och får en att se klarare.
Så till sist rubriken Anthem, den valde jag akta sist, eller slutradens "i ditt inre skälver ljuset" (en olidligt vacker strof i en hymn) valde rubriken som endast för mig syftar på Leonard Cohens Anthem (there is a crack in everything that's where the light comes in".
Och det finns för mig definitivt ingen kod i "Må ljuset skina för de Sanna en dag." Bättre med Kolbe.
Antagligen kvarstår detta ryckande att.
Vad gör vi då?
2018-01-31

  AEQvist VIP
Först blir det ett vägkors och en fråga? Ska vi gå dit eller dit? Varför? Jag har en son som tillsammans med 100 andra tillverkar dataspel(dock inte Anthem) och jag har med nöd och näppe tentat i kyrkohistoria (Anthem i kyrkomusiken?). Patronen låg i. Blev godkänd med 0.5 poäng. Varför skriver jag på det här sättet? Det är mitt sätt att kunna gripa tag i det tolkningsbara. Och jag väljer bort båda alternativen.

Det finns ett annat. Asfalten som metafor för dödens obeveklighet. Jag väljer det alternativet. Som en ospelad sida. Dataspel har ett mål, kyrkomusik harmonier. Texten är visserligen skenbart styckad, men harmonierar definitivt inte med sig själv, men sätter dock fingret på den ömma punkten: Du skall dö min vän. Du skall en dag dras in i ljusets smärta. Syrebristen skall härja din kropp. Och bara lämna hoppet kvar där ljuset upplever det kvarvarande i ryggen. Maximilian Kolbe fungerar här. Och då skriver jag väl för hundrade gången. Må ljuset skina över de sanna en dag! Och allt skulle väl vara bra då. Men icke! Texten rycks om och om igen ur med 'att' och jag hittar inte ens in till någon kod.

Jag blir överlämnad med ett 'att'. Och vad gör jag då?
2018-01-31

  Stanley Rydell
Ekfras heter det, som Stefan Albrektsson upplyste mig om då. Minnet är kort, känslan liksom konsten lång. So Long!
2018-01-31

  Stanley Rydell
Målningen, som min vän och kollega Xiomara ställde ut för ca tre år sedan, skrev jag en dikt utifrån (perifras?), "utan titel" publicerad här 2016-10-17. Den uttrycker känslan i denna dikt bättre än texten, fast dikten kom före bilden den här gången. Så, Jan Widströmer, det dunkla du träffande refererar till även ljuset har en stark djupröd grundton - kärlek och smärta.
2018-01-31

  Marita Ohlquist VIP
Mycket att tänka på här, inspirerar tanke och känsla!
ex
"vägen blir
blir till när du går den"
2018-01-31

  Jan Widströmer VIP
Dunkel vandring våra liv, även ljuset är dunkel. Komplikationen tycks här dunkelt belyst.
2018-01-31

  Margta VIP
Är allt en vanding mot döden ?. Vår födelse och existens i motljus mot slutet. Vägen är redan utstakad vi kan bara vsndra den så gott vi förmår.





2018-01-30

  Salvation Pepper
"Att står du
vid varje händelse" är en godbit jag plockar ut för betraktelse.

"Hur kan aldrig stå i vägen för alltings"

Inspirerande nävar i texten.
2018-01-30

    ej medlem längre
En text som fängslande letar sig in i alla sinnen....jag läser och dröjer mig kvar, smakar på orden och berörs.
2018-01-30

    Elisabeth Nilsson VIP
En vandring genom livet mot det oundvikliga slutet. Författad i spännande bildspråk där livets stora frågor tecknas i svärta med ljusglimt.
2018-01-30

  Anya VIP
Ljuset gråter. Så vacker avslutning. Fin existentiell ton i texten. Jaa vi är alla vandrare...tänker jag. Faller särskilt för:
"dit du inte vill men vet
att "

En sammanfattning av livet och döden.
2018-01-30

  i af apa
avslutningen omskakar! bilderna klara djupa. läsningen blir till vandring...
Tack!! Nu skall jag begrunda...
2018-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Stanley Rydell
Stanley Rydell