Lidandets musik
vandrar i kroppen
får människor på knä
låter dem möta jorden
med ansiktet mot marken
Deras hemland brinner
gevärspipor mot tinningen
tryckta mot väggen
sträcker de sina händer
mot himmelen

Jag såg dig Elise
när du föll för kulan
styrkan i ditt hår
och din starka blick
obeveklig in i det sista
Aldrig skulle väl du
böja dig för någon
inte skulle de krossa dig
min käraste vän
så trodde jag

Nu lämnar vinden sitt spår
stjärnorna lyser över oss
visar oss vägen
vi måste vandra på
mot rättfärdigheten
I allt det här ser jag Dig
din kamp mot molnen
och solens återkomst
fyller oss till bredden
när vi fortsätter