Natten, denna söta kolbit,
ett knäpptyst längdhopp.
Omärkligt skrider den in
och vi knäböjer.

Massera hornhinnorna mot detta mörker,
underkasta dig sinnenas murar
och rofylldhetens fartyg ska lägga an.

På natten får du plats i din spegel
- kliv in och sök i mörkrets vidöppna bur!
Lyssna till atomerna,
hur de tisslar och tasslar om dig
– du skugglösa.
Detta är månens gåva, och snart
är det så svart så svart
att allt som finns kvar
är du och havet.