Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamheten dukar sitt bord

 

Det skrämmer ett skrik i skogen

det domderar i berg och i vall

det rister i fotspårens lera

strålar inget ljus dit vi skall.

 

Det rasslar i lövens hängning

sprakar ur varmhållen spis

hämtar min kraft ur jordens inre

som skrämmer mig på något vis.

 

Bland dofter och virvlande hav

jag rör mig i tankar och ord

förmår knappast skriva en rad

när ensamheten dukar sitt bord.

                             




Bunden vers (Rim) av Peter Kohlm VIP
Läst 248 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-02-01 16:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Kohlm
Peter Kohlm VIP