biter djuret handen som föder
nej inte förståndet

Den som inte förstår
blir grym när den inte förmår
längtar men inte når
slår människan ett djur
den villkorslöse
plågar den starkare
den svagare
oförståndet gör

men en levande varelse som bär så
mycket svärta hungrar efter skönhet
längtar bort från jaget
Där gott och ont ryter omslingrade
kastar varandra till marken
sliter varandras strupar
dödar de känslolösas skri
de hjärtlösas medlidande
de godas svaghet
Den vill se solfläckarna dansa
kall är höstens vind
i vargens mage
ensamhet och förtvivlan
kysser en blomma

gråter dess död