Jag antar att som skymning vid

hård, kall vinter 

Talas orden ut i vita moln och

Jag antar att det oskuldsvita

Är som dessa gröna strån

vid foten av granhänget

Jag har i hjärtat att skymma där 

Det vita skrämmer så, stororden

Jordar sig.

Och kylan tar rum.

         Jag ville det inte.

  Inte.