Sin vana trogen gick hon de 570 stegen till livsmedelsbutiken för att
inhandla de allra viktigaste. Mejerivaror, grönsaker, fågelfrön, potatis
och strimlad skinka.Hon älskade att stå och stek-koka köttet medan
hon gjorde brunsås, kokade King Edward pottis och avslutade
anrättningen med någon fräck kryddning. Hon gjorde alltid storkok
för infrysning. Det var enklast så. Förutom specialitén med strimlat,
slängde hon ibland ihop en broccolipaj, men rent generellt var inte
matlagning hennes grej. Nä, för Titti Antonsson låg musik, miljö och
innebandy henne närmare. Så när hon dumpat varorna i kyl och frys
satte hon iväg mot en av två skivbutiker i stan.

Tufvenäs Musik låg på Köpmangatan 26, mitt i Haparanda. Men i
ärlighetens namn var det inte endast för musiken hon drogs dit.
Ägaren Esbjörn Tufvenäs hade i dagarna anställt en hjälpreda och
musikkunnig 23-åring som Titti var ytligt bekant med sen tidigare.
Men att han var som en uppslagsbok i musik kände hon väl till.
Erik Eide hade liksom Titti nyligen gått en kurs i sociala medier
och hade lätt för att skapa kontakt. Så det var ingen större
överraskning att han nu prånglade ut musikspelare och Lp-skivor.
När Titti gled in på affärn såg hon inte till Erik och antog att han
kanske gått på lunch. Endast ett medelålders par och fru Tufvenäs
i färd med att prata sig varm om ett högtalarpar, syntes för tillfället.

Genast började Titti spana bland skivhögarna. Hon hade stått och
bläddrat i ett par minuter när en hand helt oväntat vilade på hennes
axel. Trycket av den fortplantades i hela hennes kropp. Hon kände
lugn och åtrå på samma gång. I denna andäktiga stund gick tystnaden
nästan att fingra på. En ballong fylld av känslor gick till väders.
Nu var hon Titti höjd över all tillbakahållen längtan. Och stämman
hon väntat på fyllde hela hennes slumrande hörselorgan.

- Vad önskar hon idag?
- Å, hej, Erik. Jag trodde du var på lunch, hörde Titti sig själv säga.
- Det var jag också. Ser att du håller Big Big Train i handen.
Progressiv british rock uppblandad med Longdons expressiva vokal.
Senaste ”Grimspound” är helt ok.
- Men egentligen ska jag köpa brorsan en fylla-år skiva med
Procol Harum. Lirar de än, de gamle uvarna? trevade Titti.
- Jaså minsann? Jo, i våras kom en splirrans … Jo, här är den.
”Novum” heter LP:n. Ska vi slå i den? Nåt annat?
- Tack, nog för nu, hörde Titti sig kvittra. Jo, förresten Erik visst
spelar du själv?
-I ett band, Retro Kompott, ja. Just for fun, though!
For the moment kör vi vårt alldeles egna stuk på Sigrid Raabes
”Don’t kill my vibe.” Vi drar ner tempot och blandar om.
Skulle man ändå känna igen nåt från original är det ett plus.
Bara på skoj så länge det varar.
Förresten vi kommer medverka i Norrbottens Radion nästa vecka.
”Veckans Färsking” lär det bli. 149 bagis för Procol.
- Okej! Va kul! Tack för mej.

En lätt rodnad hade spridit sig under samtalets gång och Titti hade
gärna förlängt samtalet. Dock höll hon inte ut för en sådan känslo-
anspänning utan fann det för gott att sjappa.Men den boost
hon känt vid beröringen från hans hand var enorm
för en 31-åring utan reguljärt sällskap. Alla hennes kontakter
hade dittills varit sporadiska. Inte förrän nu insåg hon på allvar
betydelsen av fysisk kontakt.

Det hade blivit måndag och Titti befann sig på sitt jobb på
”Solvändan”, ett äldreboende där Titti och kollegan Tarja
på sin avdelning ansvarade för 8 åldringar. Från den här dagen
tog Titti det medvetet lugnare för att kunna se sig själv
och de äldre i ögonen och ärligt kunna konstatera att
ett större mått värme tar människan längre. Efterhand kom ju
också den spontana reaktionen. Titti fick dagens ros
i Haparanda Bladetoch plötsligt ville allt fler bo på Solvändan,
som dock endastbestod av 23 platser på tre avdelningar.

Hur det nu kom sig så träffades Titti och Erik Eide på förmiddagen
den 28 juli 2017. Och Erik som med sitt band och sin låt
”Göra höna av en fjäder” spelats på radion skulle nu
trubaduruppträda på boendet och de möttes genom en kram.
Titti tyckte det var löjligt att en 31-åring som hon inte borde känna
sig svältfödd på kramar,men så var dock fallet. Kramar hade nog
existerat i Tittis liv, men utan den känslomässiga tyngd hon nu erfor.

Men den lyckosamma vändningen för Titti, både vad det gällde
hyllningen på jobbet och bekantskapen med Erik föll inte i god jord
hos alla. Den kungliga svenska avundsjukan började efterhand göra
sig gällande. Tarja, hennes närmaste kollega varskodde henne
om att Felicia Nordemar, en tjej på angränsande avdelning,
pratat illa om Titti på kafferasten.Men Titti visste bättre råd och
samlade hela personalstyrkan några dar senare.

- Som ni nog alla vet har jag och Erik sällskapat en längre tid och vi
planerar en flytt till Gammelstad. Och har vi tur kommer något
nerdimpande om ett antal månader. Och eventuellt gifter vi oss också
i samma veva.

En och annan snopen min blandades med glada tillrop.

Och efter denna kaffesejour hördes det inte längre något från Felicia.
Det där med barnet sa Titti bara för att få slut på eventuella
spekulationer.Och Erik undrade vad Titti egentligen menat
men båda kunde efteråt skratta åt saken. Men flytten genomfördes
och vid Luciatid 2017 konstaterades det även att barnet var på väg.