Om jag väntar tillräckligt länge
visar världen alltid mig sitt rätta ansikte
sitt sanna element
som ett ljus i mörkret
eller ett mörker i ljuset
jag trevar mig fram i ett dunkel

En långsam krasch in i det vita
mellan väggar och vallar

Varför måste jag alltid
fråga mig själv
vad som är meningen
med alltihop?

Staden ligger öppen och väntande
naken och sårbar
en dans längs en kylslagen trottoar