Jag brände alla skepp i hamnen en natt. Kanske var det med vilje. Trots alla mina försvarstal och ursäkter. Trots all gråt och alla ödmjuka förlåt. Jag brände alla skepp i natt. Alla broar och alla stenkistor fick sina platser. Jag brände alla skepp.

Min kropp möter vattnet i varje simtag. Tafatt och lätt plaskande, men det formar sig vartefter och fungerar allt bättre eftersom. Jag vill inget hellre än att gjuta olja på vågorna,

men när jag sen börjar bygga båtar igen är det med mina egna ritningar som grund.