Och allt jag vill säga stannar här. I mitt hålrum. Där stenarna ryms. Den vita och den svarta. Var de då endast för dig. Båda. Jag drar den mellan fingrarna och på kedjan har det blivit en knut. Hur ska jag då tyda det. jag tyder det inte utan löser knuten och håller stenen mellan fingrarna och tänker att det är bara jag.

Jag löser knutarna. Till vilken nytta.