prata mer om det svåra, uppmanar Cancerfondens ambassadör Kjell Wilhelmsen, på fondens hemsida. Wilhelmsen är skådespelare, var bl.a. med i 30 grader i februari och har själv drabbats av bröstcancer. (I Sverige drabbas cirka 50 män varje år av bröstcancer).

Wilhelmsens budskap är viktigt, vi måste våga prata öppet om sjukdomar. Och varför det? Jo det är viktigt, inte bara för den drabbade, utan även för de anhöriga och även för de som inte ännu fått någon diagnos.

När vi förstår kan vi ge empati till de drabbade och ta hänsyn. Det är inte frågan om medlidande, ett ömkande eller ett förminskande. Kanhända den drabbade känner sig otursförföljd, annorlunda. Men vi är lika mycket människa ändå, lika värdefull oavsett vad vi drabbats av.

Ett samhälle som förminskar människor för sjukdomar, handikapp, kön, ras, ålder o.d. är inte humanistiskt. Vi är inhumana om vi diskvalificerar
människor, när vi istället behöver se dem i deras utsatthet och känna empati. Den fråga som jag tror alla får, när de berättar är: Hur upptäckte du det?

En bra utgångspunkt för ett samtal, både för den som drabbats, men kanske ändå mer för den som är anhörig är Lina Brustads nyutkomna bok
”Humlesäcken”. Brustad bor i Träslövsläge, jobbar inom Studieförbundet Vuxenskolan och bedriver just nu doktorandstudier om folkbildning på Göteborgs Universitet.

Lina Brustad ger i boken en nyttig, för att inte säga nödvändig inblick i livet med en cancersjuk partner. Det börjar ganska oförargligt med illamående, huvudvärk och något som liknar ett epilepsianfall. Det slutar med en mycket allvarlig hjärntumör och ett antal operationer med negativa följder för såväl Brustads man som henne själv.

I boken återges många både dråpliga och ytterst sorgliga episoder om makens sista tid. Det speciella med Humlesäcken är den stora ärlighet med vilket allt berättas. Vägen framåt med en allvarligt cancersjuk nära anhörig är inte kantad med rosenblad.

Boken föder många tankar för oss alla, både framåt och bakåt. Hur skulle jag själv tänka, agera och orka?

Det finns bara ett svar: Vi måste våga prata mera om det svåra, det hjälper oss och andra.