Jag öppnade mina händer idag. För de hinder jag byggt mig. Jag öppnade min mun idag. För de kyssar jag aldrig smakat. Och i den stund jag sa att jag ville bli kysst visste jag mitt värde. I salar av ljus ser jag skuggorna tydligast. I vreden ser jag aldrig fradgan, bara sorgen, tårarna som aldrig gråts. Och i vardagen skrattar jag högt och går sedan hem och låter ögonen väta mitt ansikte. Stilla. Stilla.

Jag öppnade mina händer idag och började plocka ner sten efter sten i den mur.