Ibland uppstår en reva i den tunna fina väven
som jag mödosamt har vävt av alla goda möten.
Den ligger runt mig som en skyddande hinna.
Men ibland brister den en smula,
och det sköra och ömma blottas
och de svåra känslorna sipprar ut
angripbara av var och en som går förbi

Helt utan möjlighet att välja de värdiga,
som en fluga mot ljuset dras jag till det sårande hugget.
Med åren har min varma inre röst vuxit sig starkare.
det har dock tagit många, många år
Värmen i rösten dämpar fallet
Numera faller jag inte så hårt
Men jag faller