Jag går här i skogen
en försommardag
bland knoppande växter
av olika slag

Jag går här på stigen
och tänker som så
hur underbar är ej
vår jord ändå

När sommaren nalkas
och allting blir nytt
när vinterns mörker
har slocknat och flytt

Ja åren de växer
precis såsom förr
de öppnar och stänger
tidernas dörr

Men människan lever
och finns som förut
blott jagets tid
på jorden tar slut

Evigt vår jord
bär nya öden
evigt är livet
och evig är döden

Jag vandrar i skogen
och tänker som så
förunderligt är
vårt liv ändå

(Copyright © ULJO)