Hon tänker på närhet trots att bilden inte alls stämmer överens med natten. Att hon tillåter sig att befinna sig flytande i nuet mitt emellan dagar. Allt hon skriver, alla ord. Hon vill att de ska täcka över det som hon tror är hennes kropp, allt som är hon, är ändå mer än ovidkommande. Mörkrets kraft om natten, den styrkan vill hon alltid återkomma till. Sväljas av det tidlösa och tillåtande ljuden av det strömmande ohejdade: ordens njutning.