Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kaffe och lussebulle med din mamma


Och tiden stannar
Det fanns en tid när ni bara hade varandra
Hon berättar om dig och om allt du kan och vart rådjuren kommer
smygande för att äta äpplen och halm

Du pratar om din ungdom ibland som att det var en bättre tid trots allt
Den låter vacker
Jag tänker på den med ibland...
Nån midsommarnatt du haft...
Du kanske satt på den där stenen och en ung kvinna dansade naken framför
dig
kanske drog du dina fingrar längs hennes lår och tittade upp på henne med
dina tindrande blå

Som man kan drunkna i vilken tid som helst men det skulle jag aldrig berätta
jag är ju inte så
Det blåser sunda vindar kring din blick där själen sitter stint inte alla har det
så...

Fredagskväll instängd på en ö brukade jag stanna bilen och fota dina får
som jag inte visste var dina då
jag tog det som ett tecken att du är en att lita på

Den här ön är väldigt liten med dig ombord men kanske har jag lyckats hitta
en plats att gömma mig på

Ändå vet du nästan allt om mig ändå sanningen kryper fram som luft ur otäta
hål
Ibland önskar jag att det inte vore så att vi haft hemligheter för varandra dom
hade ens inte behövt vara sanna...
Bara få stanna i en okänd sjö istället för på en ökänd ö.

Din dotters födelsedag och jag med en vit orkidé det där solljuset du har i
hallen jag fastnar i det..
Som att mitt liv kom ikapp mig och att jag för första gången verkligen kunde se
hur jag haft det.
Eller nåt annat som jag inte kan sätta fingret på
Kanske ville jag bli en annan hon som bara stod lugnt och såg på.

Och ditt sovrumsfönster uppe på med höga granar utanför ett lugn och
tystnad jag drömmer så
nånting fanns däri
Som en pärla i en mussla med utsikt eller insikt

Garderoben som du konkade upp för trappen som jag skulle ha mina kläder i
den var bara till låns jag visste det redan då
Hon har sina i den nu hon den unga
gör det mig gammal att jag tänker så?

Du är lyckligare nu med henne det liksom känns lite grann i magen
när jag ser er det borde nog vara så

Den där soliga våren när värmen klibbar mot tyget kinderna blir
röda jag var varm och förvirrad men lycklig så att det sög och svindlade i
magen
Mot ladugårdsväggen där du stod lutad bakom mig med näsan i mitt hår
Dina armar runt min hals jag tog en selfie...
Tror du nån såg?




Fri vers av Ökvinnan
Läst 215 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-02-14 15:15



Bookmark and Share


  Poeten Salvador VIP
Fin rytm
2018-02-14
  > Nästa text
< Föregående

Ökvinnan