"Hon var hans allra vackraste musa

hans stora kärlek, hans allt,

natten då poesin fick 

sina vingar"

§

Ömhetstörstande bad hon 

honom att komma

uti närhetens djupa famntag

för att viskande ge liv

åt ord att minnas

då mörkret så sakta faller

i saknadens vemod

och ensamhet

"och där uti natthimmelens oändlighet

tändes glittrande stjärnljus 

ett efter ett, under ett täcke av tystnad

så andlöst vackert att hjärtat

ville brista" 

Med tårfyllda ögon

bad han då ödmjukt Moder Jord

och himmelens änglar

om månljusets dansande drömmar, 

gryningens spirande skönhet,

havets salt och stormande känslor, 

markens doft av mylla

och evighet

ALLT bad han om

och allt var honom med ens givet

så nära berörande, kärleksfullt färgat

av mästarens varsamma penseldrag

till spröda, ljuvliga toner

ur livets sjungande melodi 

till alla små ord, varje mening

som skapar själars djup

och skänker innerlig poesi

dess pulserande hjärta

och essensen av ALLT

fanns där för honom att finna 

uti vindens himmelsvida andetag

susande i de majestätiska trädens

grönskande bladverk

där mitt emellan himmel

och jord

"Ivrigt läste hon hans njutbara ord

med hans intensiva, totala närvaro

uti den mest sinnliga beröringen

av hennes kropp och själ, 

en ordens och tankarnas ljuvliga

förförelse, så djupt och intimt

allt i ett enda förlösande

andetag... " 

§