havet alltid är svart när det bor i en kvinnas kropp, vet du. jag tror att jag längtat att visa den mjukhet. så som jag såg den när jag tillät mig. i dig finns urgammal visdom och ljus. utan gränser att hoppas eller frukta. välja eller räkna. dagar att hoppas på och våga utmana blicken där den vill slå ner. och var är den stolthet. den som hindrar dig från att krypa på knä över gruset. den som vrider sig om natten när stora katter jamar vid vattenhålet. och ska jag säga dig att jag älskar dig när jag inte längre vet mitt namn. kalla mig vad du vill. jag går alla stigar. jag äger alla sanningar. jag skördar alla fält. och på den stol jag sitter under mangon och lyssnar till samtalen tvärs över den rödbruna jorden kan jag inte annat än att låta sorgen finnas. - och le,