vers1:
vill ej regna på er parad men jag vill lämna det som var/

kan nu älska och va glad när mina änglar ger mig svar/

den känslan vill jag ha har längtat år och dar/

att det skall vända snart och ända tills idag/


har jag några nära vänner kvar/

väntat ivrigt på svar i ängslan lidit som fan/

väntan är magiskt klar inte längre ett maniskt vrak jag/

tänder en brasa glad och ger er en bamse kram/


allt som händer klaras av även i brantens gap/

startar bränder varje dag och klär i andens svar/

ädelt framtidsvak men lever ändå i nuet/

kärlek är tankens start ända tills slutet/


såklart jag chansen tar att börja blicka uppåt/

i varje andetag som jag törstar i mitt mickbås/

efter musikterapi för det är min levnadsstil/

för då förenas vi och låten helar fint/


ref:
min konst är störst när den ger/

helar till en uppgång/

man måste först stirra ner/

för att sedan blicka uppåt/


vers2:
känns nu förtjusande är funnen munter/

för ett ljus kan sluka allt mörker i rummet/

man måste först stirra ner för att sedan blicka uppåt/

har nu törst efter mer kör starkt medans vissa tungors/


röst lackar helt för allt nedrans trista mörker/

som jag har lämnat bakom mig men det är deras problem/

mina vänner skapar eld och jag helas av det/

fina värmen vaknar till så jag lever nu hel/


i segern jag ler och gråter glädjetårar/

låten är min låga låten är min gåva till er/

för att svälja stoltheten och våga ha fel/

hitta sitt inre strålande sken då vinden blåser så len/


och varm, det minnet kan du tänka på då världen är skev och kall/

då hinder kränker lust, kämpa! du tar dej igenom allt/

blicka uppåt se ditt kall och försök att knäcka nöten/

på vinter på hösten, vår och sommar ge ditt inre det löftet/