Natt.
Frusna ljud i en absorberande tystnad.Molnet överfyllt
med oroväckande fukt,gled försiktigt i dimslöjan.
Andfådd klättrade Hon upp på bergsluttningar.
Stannade.
Bergets grova yta andades ut med en tillmötesgående
suck.
"Det var för länge sedan när Du besökte mig."
"Mina gränslösa avstånd är avlägsna."
"Jag förstår...DE är i din nebulosa..."
"Kastrerade sediment genomgår förändringar...
och...Jag är överväldigad av dem...Vill du att
JAG ska stänka på DIG?"
"Jag skulle vilja kylas av...MEN det är något som
stör Mig..."
Molnet tittade skeptiskt omkring.
"Ja,ja där ligger det...andlöst intakt!",suckade Berget
beklagligt.
"Ha!Låt den ligga!Men endast under mitt
nervkittlande överkast.",anmärkte Molnet likgiltigt.
Berget motsatte sig osäkert,"Kan DU förstå...att Insinuation
av Blixt spikade den i min Tomhet...och hur skulle Jag
förklara exakt?JAG gneds in i den och förenades
på något sätt och Topptid är omfattande rörelsefritt..."
"Tillgivenhet är instabil,Tomrummet är konventionellt...
Icke mer än så!", avslutade Molnet sedelärande.
"Vill DU påstå att Adhesion avtrubbar ???Oh!
Ditt flytande ordstäv når inte mitt explicit öra.",
svarade Berget enerverade.
"Litenhet av fuktiga droppe kommer inte att
skada Dig eller henne!",utbrast Molnet bryskt
och Hennes molnmassa eskaleras skarpt.
Bildade virvlar i molnet skakade den förtunnade
luften.Skikt av dem började röra sig stimulerande
och en våg av friskhet for över Bergskivans sluttningar.
Hoppande,dykande och samgående grumlig vätska
strömmade nedför backarna.Bergets utomordentligt
torra stenar började suga upp fukt med sekunders
snabbhet. Plötsligt bakom ösregnens slöjor,började
kufiska konturer träda fram.Molnen försökte gömma
DESSA minutiöst men det var för sent.
"Vad...vad betyder det här!?",utropade Berg exalterat.
Molnet snörde sig i en hektisk takt.Friktionen av
glidande moln gick över i ett sjudande gapskratts kackel
och Molnet tillkännagav högtidligt,
"MIN VILJA SKALL UTLÖSA DIN STILLHET!
Ha..Ha...Ha..."
f.f