Under klara himlafällen
vandrar jag i sena kvällen
månen lyser stor och rund
upp på mig i denna stund

Jag har ingen lust att sova
ty jag saknar sömnens gåva
när som månen lyser klar
min undran vingar har

Då jag stannar för att spana
upp mot himlen, jag kan ana
evigheten där någonstans
bakom stjärnors klara glans

Vad som finns vid sista stjärnan
fattar inte människohjärnan
undrar hur det kan se ut
tar där plötsligt allting slut?

Om man fortsätter att åka
kanske kunde man då råka
där miljoner ljusår bort
världar utav annan sort

Ligger kanske bortom diset
själva himla paradiset
är det där de kanske är
de som slutat vandra här

Vad vårt universum rymmer
är nog ej mina bekymmer
liten ynklig som jag är
fortsätter jag leva här

Jag får fortsätta att vandra
tillsammans med alla andra
inget svar jag ändå får
frågan är nog alltför svår

(Copyright © ULJO)