som står i fönstret
där i de sibiriska saltgruvorna
berättar den om den hårda vintern
och vinden
som gick armkrok med sorgen

Och korgen som var full aviga maskor
behövde ingen annan publik än vinden
ingen mässingsorkester
närde enbart ett gränslöst hopp
om att ljuset återföddes


Den frusna luften lutar pannan emot
mitt fönster
äntligen blåste det utlovade brevet in
brevet som regnet skrev långt borta vid gränsen

det var du som skrev

visste om du varit död vaknade jag mitt i natten
hörde ditt skratt falla som droppar
över min kudde
och jag tände den lilla lampan läste dina ord
så länge jag andades

men satt du fången i saltgruvorna
gjorde jag allt för att befria dig



Du flyger som eldgnistan
förbi min själ om natten