Min kropp är täckt av fjäll
och jag vill revoltera
förnya och regenerera
dagen innan det blir kväll

Men -- jag är av mänskors kyla svag
utan ork, och hur ska jag med blek ögonhinna
godhet från ondska kunna skilja
innan slutet på denna skinnömsningsdag?

Det är tröttsamt att kräla
inför statsmaktens ledande män
att inför dem stå på bedjande knän
när de är blott tjyvar som från oss stjäla

Jag är inte mer än en orm, en ödla
som vill slingra sig ut ur etern
bort från den rullande taxametern
(Bort från kapitalismens möda)

Kommer mina drömmar någonsin kläckas --
drömmen om tron på mänskan i sig själv
tron på att varje bäck blir till en älv
När, jag undrar, ska mänskan från dvalan återuppväckas?