Redan medlem?
Logga in
Sonat
Anländer här. Du som speglar dig. I mig, en ändlöshet. Kanske en aning distanserat, tecknar i blyerts 2B. Fortfarande spottar du flagor. Svärtan i 6B över ditt hår. Skuggar. Vilken är tidens motsats. Revan i ditt ansikte. Skjuter över. Det är en tunn linje. Sömmen. Hur kan man tejpa igen trehundra år. Jag måste förhålla mig till det och du. Som att jag ändå inte gör det på riktigt. Jag bor i tystnadens rum, helt utan. Orsak. Jag får ett sms om din död. Sekunden innan regnade det inte. Sen. Är det lättare att skriva än att forma ord i sin mun. Kolonistugornas tak och sidensvansarnas bjällrande röster. Jag kommer att sakna dig. Att jag aldrig. Talet är en gåva. Du skrev så, sen slutade du att tala.
Prosa
(Kortnovell)
av
Kozo
Läst 315 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2018-02-20 20:48
|
Nästa text
Föregående Kozo |