På frågan om när ett verk är fullständigt och om det inte är det, utan går att 'göra bättre'.
Är något verk då möjligt att avsluta?
Om tesen att 'allting går att göra bättre', skall kunna vara med sanningen överensstämmande.
Grubblerier över en i en tes inbyggd paradox, kan göra 'vem som helst gråhårig'.
Vilket är en syn och illusion.
Grå hår är ju vita hårstrån uppblandade med svarta hårstrån.
'Grått hår' existerar bara i fantasins värld.
Håret blev inte 'grått över en natt'.
Utan möjligen vitt.
Hårklyverier, säger en del.
Men om den som tänker sig att formulera en tes, samtidigt tänker sig att tesen skall vara sann och inte bara önsketänkt.
Mera som vetenskapen är tänkt att vara.
Seriös.
Befriade från utlopp för besvikelser och påföljande behov av 'hämnd på vetemskapens möjliga tillskyndare'.
Fri bara på det att skapa det som möjligt är.
Istället för att försöka bevisa saker genom att presentera rena falsarier.
Det som sägs skilja sig från rena drömmerier och det mer påhittade.
Poesi och romaner, noveller och andra subjektiva uttryck.
Som är uttryck för just det som är just påfund och bara vill likna verkligheten.