Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

människans röster

 

 

 

 

 

i intervaller

tänker jag på dig

i små  glömda stunder

som liksom blir över

kan jag höra din röst

 

hängivet gnistrar frosten

dess tid är bara nu 

steg knarrar

isen knäpper

klirrar

 

i människans röster

finner jag ordens vackerhet och rikedom

och jordens sorg

 

på rosorna i Kashan 

tänker jag då

hur vi försökte skapa ett Shangri-la

högt uppe i bergen på den kala klippan

så uthålliga i ögonblicket

 

men jorden ropar högt och innerligt

tillbaka

 

då klättrar jag ner

mödosamt

ett steg i taget

och jordar mina fötter

tills de slår rot

och börjar spira med små nya gröna skott

 

 

 

 




Fri vers av Aisha VIP
Läst 257 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2018-03-07 14:52



Bookmark and Share


    Tommy M VIP
Fin känsla i dikten! Jag vet inte var Kashan finns, en det låter både verkligt och poetiskt.
2018-08-07

  Lars Hedlin VIP
Mycket bra skrivit!
2018-03-13

  ~Leonardo~ VIP
Underbart!...jag njuter av dom första verserna.
Det blir till en sagoresa när jag läser vidare till slutet. Här lever man in och blir ett med dikten.
Applåder! :)
2018-03-07
  > Nästa text
< Föregående

Aisha
Aisha VIP