

Redan medlem?
Logga in

människans röster
i intervaller tänker jag på dig i små glömda stunder som liksom blir över kan jag höra din röst
hängivet gnistrar frosten dess tid är bara nu steg knarrar isen knäpper klirrar
i människans röster finner jag ordens vackerhet och rikedom och jordens sorg
på rosorna i Kashan tänker jag då hur vi försökte skapa ett Shangri-la högt uppe i bergen på den kala klippan så uthålliga i ögonblicket
men jorden ropar högt och innerligt tillbaka
då klättrar jag ner mödosamt ett steg i taget och jordar mina fötter tills de slår rot och börjar spira med små nya gröna skott
Fri vers
av
Aisha
![]() Läst 257 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2018-03-07 14:52 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Aisha ![]() |