i intervaller

tänker jag på dig

i små  glömda stunder

som liksom blir över

kan jag höra din röst

hängivet gnistrar frosten

dess tid är bara nu 

steg knarrar

isen knäpper

klirrar

i människans röster

finner jag ordens vackerhet och rikedom

och jordens sorg

på rosorna i Kashan 

tänker jag då

hur vi försökte skapa ett Shangri-la

högt uppe i bergen på den kala klippan

så uthålliga i ögonblicket

men jorden ropar högt och innerligt

tillbaka

då klättrar jag ner

mödosamt

ett steg i taget

och jordar mina fötter

tills de slår rot

och börjar spira med små nya gröna skott