lyser som en sol i en droppe kåda
det är du som tänt den
nere i dalen går en vacker väg
där din själ bor
där blommar ett träd
och vid foten porlar en källa

fastän avstånd skiljer
bandet mellan himmel och jord
ett bland tusen grässtrån
skimrande liv det som outsägbart strålar



Tiden är både en vän och en fiende
Som glidande ljus över vattnet
gungar rosenkransade vågor
genom natten
havet bär oss på sin rygg
som fågelungar i en hand
mot trygghetens strand

Fastän vattenfallet slutat sjunga
hörs svagt sorlet från dess lunga



Tacksamhet är stort
blåser blomknoppar över till dig
jag är ett papper fyllt av ord

som drunknat i lyckotårarna

dagen i dag minus 8
snöstjärnor föll i natt dansande över taken
solen strålar från fruset blå himmel
stryker ömt över vinterpälsen

fågelborden har många gäster