Jag undrar om svalorna
Sörjer att deras sång
Aldrig kommer att höras igen
I det sista andetaget de tar
Innan de börjar förruttna

Varje dag så dör solen
Bara för att återuppstå igen
Men en dag så kommer
Även solen att vilja slumra
Och då kommer min dikter
Förlora den lilla mening
De samlat på sig under åren

Det skrämmer mig så mycket
Hur lätt träden kan gråta
Över hur sommaren flytt sin väg

Utan att tänka på hur rädda
Löven måste känna sig
När de faller mot marken
För att aldrig förbli gröna igen

Ingenting sörjer jag mer
Än att jordens minne inte
Sträcker sig så långt att
Marken minns mina fotspår
När jag jämnar dem med

Hennes oförståeliga ansikte