stenar kunde tala
tala människors språk
så vi förstår stjärnornas
och ser alla värdefulla

även om frostrosor faller över ödegårdar

så kan nakna knoppar öppnas
mitt i nariga frosten mot solen
det är ett mirakel
de sköra vita så levande de strålar
kämpar i snön, ett livsmod som trotsar allt
även när det är bitande kallt


Vi människofåglar behöver varandra
för att blomma, vi är rosor i rabatten
lyser upp natten
för varann




Glöm aldrig

i himlen önskar många att få bli en stjärna
och på jorden en lykta

Du ska veta hur ringa än ljuset är
så bär den det starkaste skenet