Livsåskådning
Det bor en segelbåt
i var mans hjärta
Den lättar sina ankare
för avund och smärta
Det växer ett träd
i sinnets djupa vrå
Det faller gula löv
när vardagen är grå
Det stiger ett berg
över tankens skira slöja
Det känns lika självklart
som att dårskapen röja
Det brinner en låga
kring samvetets röst
Som värmande näring
till hoppfullhetens röst
Det blåser en vind
kring ögats varma blick
Den blev till orkan
när du mot ödet gick
Det frodas en sanning
vid själens dunkla bro
Den blir till passage
till kärlekens öppna bo
Det bubblar en källa
i pulsordens djupa sår
Den leder till vägen
som lämnat tydliga spår
Det vilar ett varligt lugn
när syret tagit slut
Där glöden har falnat
och livslågan brunnit ut
(Copyright © ULJO)