Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gummens brud

Ja min fru ska vaa ljus, helt enkelt blond
För blond det rimmar erkänt på stånd
Hon ska vara ärlig och alltgenom äkta
Med henne ska ja villa med svärdet fäkta

Med fina sexiga lår och sitt fina blonda hår
Kommer hon att hela alla mina sår
För de e då ja kommer må allra bäst
När ja henne får visa upp på nån fest

Ja blont hår o fina bröst
Och en hejdundrande röst
En så ljuvlig, man kan lyssna i timmar
Djupt i känslornas hav tillsammans vi simmar

Med sina lysande granröda läppar
Hon runt i vårt grannskap med ring på sitt finger hon steppar
En härlig tjej, finast av alla
Hon som enda fått mig att falla

Hon får mig att känna saker ja inte visste fanns
Ack ja detta är ju en sann romans
För min blonda brud och jag tillsammans nu kela
Jag vet hon aldrig mig kommer fela

För de var dej herren tänkte på när han skapade allt
Runt dej är de varmt och blir aldrig kallt
Av herrens allt de finaste skapta
Hur kan nån nånsin dej kunna hata

Ja min fru med sitt blonda hår
Ja blir tänd på bara tanken på hennes tår
Jag är inte underlig det kan ja lova
Det bästa är att med henne sova

Killar dräglar, vill göra henne sin
Men de stör mig icke ty ja vet hon e min
En underbar sak med allt det ja längtat
Inte tror du väl att jag här skämtat?

Mitt allt, min egen prinsessa
Dagligt för dig jag min kärlek confessa
För ja hon e ljus, ja hon e blond
Ja detta hela rimmar på stånd




Bunden vers (Rim) av Franz Ferdinand
Läst 248 gånger
Publicerad 2018-02-22 20:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Franz Ferdinand