ibland trillar tankarna ut,

Det där innerst dolda

Ordlöst när det regnar som mest

Som skam och röda kinder

En åthäva, en djupsam gest. 

Det är då förankringen  öppnar famn

tar tag i djupaste gömsle

Man tar fäste med blick

Jordar sitt steg

Och öppnar mot de som ingick 

Ty hjärtat har har fränder

En djupsuck bort

Någon som håller genom allt svårt

vet att jag är och har alltid vart

Din syster när du faller hårt.