en magiker av fantastiska mått

en gåva så dyrbar hen fått

med orden hen leker

med pennan hen smeker

en värld av färger så sköna

mera, mera hörs publiken böna

poeten sveper med pennan sin

fötrollar allas vett och sinn' 

men ibland poeten svårmodig är

dysterheten så vrång och tvär

svartsynen färgar hens sinne

mörkret bor i hans minne

ordens svärta fyller ark

öde är poetens mark

hen finner inte orden

mörkt är det på jorden

ändock är det så

mörkret finns ändå

poeten kan det ej förneka

när arken hans är bleka

poetens penna av inspiration

består ävenså av transpiration

med svett och möda

ej på orden öda

att ej på orden överdriva

kan poeten klara skiva

sin penna han vässa

tar sig för hjässa

dikterna flödar som strömmar

de är som ljuvaste drömmar

det mörka och svåra

är sorgerna våra