längst ute bland bränningarna
rastar stormfåglar
obekymrade bland rester
av ett vrak
i en skog av uppkastad tång
minnet av vinterns vrede
lyser över de ödsliga
strändernas guld
Regnet står avvaktande
i dörren innan fingret
trycker koden
som öppnar porten
till måsarnas gästabud