du var världsalltet
jag endast en del av dig
en sekvens av tiden
den som övervinner allt

det var just det
att timmarna gick förlorade
och jag kunde inte se på
när sista dansen inte
längre tillägnades oss

jag kunde inte se dig
gå ensam på gatan med
dina ben släpandes efter
din änglalika kropp
med mjölkvit hy
och tillsydda vingar

när jag inte längre finns
ska du tänka på att
det var för dig jag bar
en dunk napalm i min
bröstkorg

det var för dig som jag
gav väggen en dansk skalle
och världen en
fet jävla käftsmäll

när ingen längre vill ha mig kvar
ska du ta en spade och
gräva ner allt som en gång
var vi

de rykande kopparna choklad
från kaféet på hörnet
där vi alltid satt och trängde undan
världen utanför

dansen på bardisken
som jag bara tillägnade dig
dig allena
och ingen annan
innan vakten slängde ut oss
med huvudet före i Änglarnas stad
jag var full
du var bara underbar

den där kvällen då vi inbillade
oss själva att Birmingham var
Englands Venedig
och vi skrattade
som vi skrattade
över detta absurda antagande

den inställda tågresan
den som slutade i tragedi
då jag höll om dig och sa
att vi inte behövde lämna stan
så länge vi hade varandra

gräv ner allt detta
och kom bara ihåg mig
de gånger jag kan vara till nytta