Det måste funnits lokförare
som körde judar till koncentrationslägren
under andra världskriget
Det måste skett en förändring i deras arbete
De måste ha lagt märke till förändringen
De kanske reagerade känslomässigt på den förändringen

Förut transporterade vi passagerare eller gods
Passagerarna köpte biljett
satt på bekväma säten under resan
Det fanns konduktörer som kollade biljetten
Nu tvingar man in massor av människor
in i låsta godsvagnar
De skriker, gråter, vädjar och kvider

Vi lokförare pratar med varandra ibland
Har just jag ett personligt ansvar i detta?
Skall jag köra fångarna till koncentrationslägren?
Vad händer om jag vägrar?
Som lokförare kan jag ersättas av en annan lokförare

Min närmaste kollega Anton
tycker att vi skall göra som chefen säger
Vår uppgift är att köra tåget
i rätt hastighet till rätt destination
på ett tryggt och säkert sätt
Vem som åker eller varför skall vi inte bry oss om

En annan kollega, David, tycker precis tvärtom
Vi är alltid ansvariga för våra handlingar
Genom att blunda för konsekvenserna
blir du också medskyldig
till den nazistiska terrorn
mot oskyldiga judiska medborgare
Vi borde tillsammans hjälpa judarna
genom att vägra köra tågen

En annan kollega, Maria, tycker att vi skall berätta
för ledningen vad vi ser och hoppas
att de kan ta itu med frågan på bästa sätt
Ytterligare en annan kollega, Vasiljev,
tycker att vi skall göra det som krävs av oss på jobbet,
men att vi skall sätta guldkant på tillvaron
genom att festa och roa oss på fritiden.

Själv vet jag inte vad och hur jag skall göra.

Jag ligger vaken på nätterna
och ser människorna i godsvagnarna framför mig
samtidigt som jag hör Anton, David, Maria och Vasiljevs
röster inne i mitt huvud.

Vad skall jag göra?